Ljusets väktare

Idag när jag var ute och gick kände jag energin från en mystisk, vänlig och bekant kvinna som packade på min energi. Hon hade långt grått hår och utstrålade stor kunskap. Jag försökte känna in vad hon ville och fick en bild till mig var hon befann sig, på en tropisk kraftplats i djungeln? Jag tänkte att jag måste ha mött henne förut, det kändes så bekant.

Jag kände att hon hade något att berätta, något att visa mig. Jag gick in och satte mig lugn och förväntansfull ner i meditation. Jag hamnade i ett vackert skogslandskap, som liknar mer de nordiska skogarna än tropisk regnskog. Kanske för att jag kände mig mer hemma där. Jag kände av kvinnans energi igen, om nu i en annan form, det kom närmare och närmare och blev starkare och starkare. Jag förnimmande färger, lila och rött, flammor som dansade i vindens svalkande vågor. Sen såg jag henne tydligare, en vacker kraftfull kvinna dansa i sin vildaste renaste essens. Hon lös son eld och spred energisk sensuell energi runt sig. Hon var vacker och lockande. Jag drogs med i hennes dans, släppte loss mitt inre väsen som dansade i takt med färgernas vibrationer och trädens takt. Kärlek fyllde min kropp och jag kände mig fri. Plötsligt stillade vinden och en fenixfågel landade och slog sina stora vackra vingar mot skyn. Kvinnan hoppade upp på hans rygg och jag följde efter. Iväg bar det – upp mot himlens hemliga värld. Vi flög över vackra skogslandskap och kom in i en disig dimma. Jag kände hur dimman renade mig inifrån och ut. Suddade bort all oro för nutid och framtid. Vi bara flög.

Efter ett tag tog fågeln sikte nedåt och landade framför en stor port. En stor vacker slottsliknande byggnad tornade upp sig, i renaste vit kalksten. Dimman omfamnade slottet likt en stor kram. Dörren öppnades och framför oss stod en vacker man, iklädd en vit mantel och ett kristallsvärd. Han log brett och välkomnade oss in, det kändes som att vi var väntade. Vi gick igenom porten och kom in i en stor sal, mitt i salen svävade ett stort, stort ljusklot. Dess energi fyllde upp hela rummet och även min kropp. Vitklädda män och kvinnor satt i en ring runt klotet och det var som att de bar upp det med sin tankekraft. Jag gick fram mot klotet, ställde mig framför det och kände energin pulsera i hela min kropp. Jag insöp dess energi från topp till tå. En kvinna, även hon vacker som en stjärnhimmel kom fram till mig, tog mina händer, och jag kände att jag är en av dom. En av dom i cirkeln som håller energin uppe i sin starkaste och renaste form. Kristusenergin, skapandekraften. Kvinnan hade en likadan diamant som jag i pannan, i tredje ögat. Vi satte diamanterna mot varandra och smälte ihop till ett. Delade kraft och samhörighet. Hon gav mig sedan en mantel, en likadan som hon bar. Jag satte på mig den och kände hur den omslöt mig med värme, att den skulle skydda mig mot dålig, mörk energi. Jag höll även mitt kristallsvärd, bar min kristallkrona och höll mig gröna sten som skyddar mot oro i min hand. Jag förde stenen närmare min kropp, mot hjärtat och lät den integrera sin magi för att läka mig inifrån och ut. Det kändes så fint, att jag kunde läka mig själv bara genom att vända mig inåt, jag har allt jag behöver. Männen och kvinnorna som satt i ringen runt oss kom närmare, de ställde sig runt mig och riktade sina kristallsvärd mot mig, inte hotfullt, för att bevara min renhet. Vi stod så en stund, i en energiring, och kände hur klotet expanderade. Sedan kom fenixfågeln tillbaka och landade brevid mig migg i ringen. Jag hoppade på hans rygg och var hälsad att nu var jag redo. Redo att ge mig ut i världen för att utföra mitt uppdrag. Vi flög iväg och jag var fri.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s