Att inte leva i prestationens illusion

Jag sitter hemma, med en lätt huvudvärk, kan inte slapna av fast det är en ledig dag. Jag har en soldat sittandes på ena axeln, som vägrar släppa ut mig själv i en frihetsdans. Den där soldaten, som är illusionen. Jag borde använda min amunition för att få bort honom, men iställer använder jag den för att slå ner mig själv. Hackar på mig själv, tillåter mig inte att slappna av. Frustrerande. Det är ju en ledig dag. Men, jag vill alltid framåt, utvecklas. Egentligen vill jag bata vara här och nu. Få njuta av att vara jag, en människa, som kan le, skratta, måla, skriva, älska, leva. Hur kan det vara så svårt? Det blir ju näst intill ironiskt. Jag är snart där, det är bara ett djupt andetag borta. En beslutsamhet att komma hem, att inte acceptera livets marathon. Jag vill hellre komma sist och se vanvettet springa om mig i omloppets bana. Det går runt, runt, runt, jag lutar mig tillbaka och åker med i universums rythm. Varflör streta när livets glädje finns nu, här, i denna stund. Så du, högre jag. Varför pressa dig själv om du innerst inne vet att du kommer fram ändå, utan att rusa. Livets skola är lurig, så tryck på bromsen, och hämta hem dig själv!

Har du också svårt att slappna av, att inte känna att du behöver göra något ALLS? Vad är dina knep för att chilla ner? Meditation, musik, böcker och naturen är min amunition.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s