Ett brev till min intuition

Kära intuition,

Tack för att du alltid står brevid mig, inom mig och visar vägen dit jag skall vandra. Tack för att du lyser upp stigar i mörkret, även om jag inte förstår just då vart jag skall rikta mitt första steg. Tack för att du står ut med mig, när jag själv kämpar emot din vilja med att göra sådant jag tror är rätt och riktigt. Tack, tack för att du fanns där och viskade vad som var sant. Tar mig till ett rum där jag får alla svar. Då, nu och föralltid.

Jag har alltid älskat mig själv genom dig. Du är min fantsi, min verklighet, dit jag flyr från illusionerna. Jag kommer alltid att återvända till dig, var viss om det. Jag släpper inte taget. Du är mitt flöde av färg, en känsla av kärlek, ett leende eller magknip när jag vet att svaret måste bli nej. Du är en tavla, en saga fylld av symbolisk sanning. En björn som låter mig rida på din varma rygg. Du är det jag älskar hos mig själv. Min intuition, min förmåga att förverkliga mina drömmar, mig själv och ge mina gåvor till världen.

Tack för att du förklär dig i tankar om att jag är annorlunda, så att jag skall förstå just där och då att där jag befann mig i livet just då, inte var rätt för mig. Tack för att du zoonar ut mig till drömmar om frihet och låter mig fantisera om magiska platser. Jag är glad att du talar till mig högre och högre, nu när jag nästlat mig loss, omger mig med mig själv, för att möta dig. Tar dig på allvar, lyssnar och stärkdr dina rop.

Tack för att du säger åt mig att inte lyssna på alla andras råd, om vad jag borde och måste i den här världen. För att du visar mig hur jag kan bli lycklig i varje stund. Dina hurrop när jag modigt följer min upplysta stig. För att låta andra vandra efter mig. Mot frihet, inspiration och kärlek.

Jag har lyckats lura mig själv många gånger. Att jag bara hittat på, att det jag känt, sett och hört inte är på riktigt. Tyckt att jag själv är konstig för att jag förvrängt dina budskap. Överanalyserat din sanning. Till och med tillåtit dem att förvränga andras spegelbilder, i jakten på att passa in. Tryckt undand dig, fängslat dig och slått ner dig gul och blå. Som en skräckfilm, demonernas kamp.

Men du har aldrig slutat kämpa, för att jag skall sluta förtrycka min innersta längtan. Frigöra alla demoner, släppa min craziness, min vilding lös. Nu hör jag dig. Nu skall jag alltid ta din hand även om det ibland känns läskigt. Men jag vet, att tillsammans klarar vi allt. Vi är för fa-aan oslagbara, du och jag! Nu springer vi, visar alla hur långt de kan gå.

Jag älskar dig, min fina intuition.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s